Kalvmärkning med Ohredahke sameby

I juli fick jag följa med till Ohredahke sameby i norra Jämtland, där kalvmärkningen ägde rum i regn och kvällsdimma. Runt oss rörde sig hundratals renar, vajor som ropade på sina kalvar och renskötare som arbetade tyst och metodiskt.

Jag var där för att dokumentera hur skogsbruket påverkar renens vinterbetesmarker – ett ämne som blivit allt mer akut när renbetet krymper och marklaven försvinner. Men just den kvällen handlade allt om något annat.

Det var kalvarna som stod i centrum. Renägarna arbetade snabbt men varsamt, en kalv i taget, med lasso och vana händer. Runt hagen sprakade eldar, kaffe kokades och barnen följde varje rörelse.

Att stå där, mitt i den sydsamiska traditionen, var en påminnelse om hur mycket som fortfarande lever kvar, och hur mycket som står på spel.