Kalvmärkning med Ohredahke sameby

I juli fick jag följa med till Ohredahke sameby i norra Jämtland, där kalvmärkningen ägde rum i regn och kvällsdimma.

Jag var där för att dokumentera hur skogsbruket påverkar renens vinterbetesmarker – ett ämne som blivit allt mer akut när renbetet krymper och marklaven försvinner. Men just den kvällen handlade allt om något annat.

Det var kalvarna som stod i centrum. Renägarna arbetade snabbt men varsamt, en kalv i taget, med lasso och vana händer. Runt hagen sprakade eldar, kaffe kokades och barnen följde varje rörelse.

Att stå där, mitt i den sydsamiska traditionen, var en påminnelse om hur mycket som fortfarande lever kvar, och hur mycket som står på spel.